Ken Balson - lägg på minnet!
Det är pinsamt att jag inte ens kan dricka en kopp te utan att fladdra bort från allt vad te heter. Mest dricker jag inte te, för då kan jag ju fladdra direkt. Jag önskar att min VATA inte triggats igång så mycket och jag misstänker medicinen mot RA som den värsta speedboven.
Det går lite bättre med dagens bit mörka choklad. Jag säger till mig att jag måste stanna till och njuta om det ska vara någon vits att ta denna lockande efterrätt. Undrar hur det är att bli masserad med choklad som de blev i lyckoprogrammet på TV? Det kom annars fram väldigt tydligt att man blir lycklig av att ge. Kan det gälla skatt och trängselavgifter också?

I helgen träffade jag på människor som verkade bli lyckliga av att ge. Ken Balson och hans assistent från Danmark ordnade rena ormgropen på Phoenix-kliniken för att hinna ge till så många som möjligt. Vi låg där på madrasser och somliga var inpackade som mumier. Innanför skalet fanns blöta ”pads” indränkta i något som kallas Cellfood. Själv fick jag en hel massa sprutor för att få Cellfood direkt till lymfsystemet och dessa sprutor hängde på min kropp i timmar för att lite i taget öppnas upp så att mer livgivande näring slussades in. Jag fick prova på olika massagemetoder och en bunke med eldskål under som sög sig fast på magen, men mest låg jag och vilade eller kollade runt på skådespelet av allt givande till höger och vänster. Mina öron hörde om vikten av att få bort bakterier från lymfsystemet och att sjukvården missat den viktiga biten. På tavlan stod det att vi behövde vitamin D, K2 och Omega 3. Själv behövde jag visst grönläppad mussla och ”sammet” från rådjurshorn. Plus aloevera.

Det var ju smart att köra en kurs i cellfoodbehandling samtidigt, för då kunde deltagarna på kursen hjälpa till med lite av varje. Jag fick en sällsynt njutbar fotmassage som ledde till skrattorgasm och det var inte för att det kittlade. Bredvid mig fick en femtonårig tjej segla i luften uppdragen på Kens fötter när han låg på rygg. Han kunde en massa tricks för att fixa folks hållning.

Blev jag då bättre av mina 13 timmar i ormgropen? Jag klarade mig fyra extra dagar utan min spruta och blev tillfälligt mycket rörligare i händerna och pigg efter behandlingarna. Ken beundrade resultat som han såg, men inte jag, för jag kan inte med säkerhet säga att mina händer ser mindre reumatiska ut. Däremot kunde jag skala grönsaker idag utan att smärtan satte in och det var skönt. Jag behöver nog en hel massa mer insprutning av Cellfood och väntar nu på att få en ny chans senare i vår. Alla andra jag pratade med var nöjda och inspirerade. Vad som än kom ut av det hela var det en fantastisk upplevelse av att vara omhändertagen med stor kärlek. givandet hängde i luften och blandades med svett samt hårda och mjuka beröringar.Det var bara det jag ville säga.